Min mamma dog för snart 10 år sedan och jag och treåriga dottern pratar om henne ibland och det sitter ett fint foto på mormor i dotterns rum.
I bilen på väg hem från affären i måndags hade vi det här samtalet
- Mamma, finns inte din mamma?
- Nej, hon gör inte det.
- Är hon Döööd?
- Ja, sen ganska länge..
- När jag var i badhuset? (Två veckor sen)
- Nej innan du ens fanns.
- Typiskt! Jag hade velat fansit då!
- Ja, det önskar jag med!
Kanske måste man vara kring tre för att kunna fundera så här.
Hon har också funderat kring hur min mamma dog.
- Blev hon MÖRDAD?
– Nej, hon blev sjuk och dog.
– När jag blir sjuk dör inte jag…
– Nej, det gör du inte.
Jag tror att det är viktigt att prata med sina barn om sådant här. Att inte väja även för svårare ämnen. Och om vi börjar gråta av sorg och saknad gör inte det något heller. Det är bara bra för barn att se vuxnas känslor.
Jag och mamma
/Eva
Det är så fantastiskt att prata med barn om så där stora frågor tycker jag!
SvaraRaderaMan får chansen att se på saker på så många nya sätt och också se det vackra och enkla mitt i allt det stora, tunga och svåra.